I worry that I have to many t-shirts...

that I never laugh at jokes.
that I never cry at movies.
that I'll be accused of something and wont be able to prove that i'm innocent.

Different Gear Feat. Dirty Kylie - Worry

Nojjiga techhouse-dängor kan ju aldrig slå fel. Grym uppföljare till deras tidigare rökare Pop Idle.

tyskt. (del 3 - tele gym)

I Tyskland tränar folk på morgonen & köper diamanter. Åtminstonde om man får tro deras morgonteve som inte är utav denna värld.
Tele Gym gjorde min morgon på hemresan genom Europa härom veckan, hysteriska germaner i pastelltajts vickar på stjärten till ett casio-soundtrack.
Ich liebe.

just jammin' fresh and def.

Efter en nära på överdosering utav minimalistisk tech-house så kan det vara skönt med ett break. JJ Fad är lösningen.

JJ Fad - Supersonic

subtil sisu.

Husky Rescue - City Lights (Vector Lovers Extended Mix)

Jussi Pekka - Work It (Jori Hulkkonen Remix)

you look good and you wear it well.

Paper är på helt fel sätt den mest ytliga tidning på denna jord.
Alltså är underhållningsfaktorn hyfsat skyhög.
Kolla t.ex in storyn om den svenska rockscenen de hade för någon månad sedan, garanterad iq-befriad tillfredsställelse.
Men nu var det inte egentligen Paper's textmässiga standard jag hade tänkt vurma för, nej klicka dig fram till partybilderna istället för det är där dom verkliga guldkornen gömmer sig.
Créme de la créme'n utav New York's überfashionabla a-b-c-d-e-f-kändisar.

Min topp 3 för tillfället:

tyskt. (del 2 - gamla rävar)

Rob Acid - Bring The Funk

The Modernist - Waldorf Hysteria

tyskt. (del 1 i en serie utav 5)

Snart är det höst.
Jag vet jag vet det är ju tametusan bara den 25:e juli, men så fort vi körde över gränsen till Tyskland så dog sommaren en smula och höstens vindar gjorde sig påminda.
Att bland det första mina ögon möttes av var vindkraftverk efter vindkraftverk över vidsträcka kalla vyer kan ju ha spelat sin lilla roll också.
Tack och lov för att tyskarna kan det där med höstmode då.
Stickade byxor med härlig see-trough effekt. Höstens fluga?
Bless i mitt hjärta oavsett.

swimming places.

Efter 195 mil genom Europa är jag tillbaka i min förort igen.
Jag har simmat i Medelhavet, jag har simmat i svett, jag har simmat i vin och simmat i Gardon.

Julien Jabre - Swimming Places

you are the end, come on and be my world.

På måndag kväll tar jag planet till London för att därefter flyga vidare till Nîmes i Frankrike för att sedan spendera ett par veckor här.
Den 14:e juli så är det Frankrikes nationaldag och då är det fest i byn.
Utöver tjurrusning och storkok utav kackig mat som förnedrar hela landets matkultur så brukar det även vara finfin discodans på kvällen.
Tanken att de skulle spela Milky's "Be my world" känns inte helt främmande.
Ostig Euro-anpassad trancepop i mitt hjärta.
Att det dessutom låter som att Sabrina Elahl sjunger "be my word" gör dessutom att texten genast får en ny innebörd.
Frankrike here I come.
(Jag ignorerar det faktum att Milky är från Italien)

Tillägnar denna låt till en viss dansant blondin i röda pumps.

Milky - Be My World

good sluts.

Sådär i förbifarten bara, än har Gigolo inte tappat stinget.

Kiko & Gino's - Good Sluts Factory (Let it CIA Mix)

I måndags släppte The Juan Maclean's sitt debutalbum "Less Than Human" efter att under ett par-tre år släppt ifrån sig en handfull ofta lysande 12'or på DFA.
Hitintills har 2005 främst levererat en radda starka singelsläpp men utöver Isolée's "Wearemonster", Camille's "Le Fil" och kanske även CocoRosie's "Noah's Ark" så har det varit rätt tunt med genomgående starka plattor.
Men nu har då även The Juan Maclean joinat ovanstående lilla skara.
Jag hade nästan tappat hoppet om hurvida DFA årgång 2005 någonsin skulle klämma ur sig något riktigt intressant.
LCD Soundsystem's skiva var ju inte så värst kul (även om Francois K gjorde en rätt fin remix utav Disco Infiltrator) och DFA's remixar utav trötta band såsom Nine Inch Nails, Chemical Brothers & Blues Explosion gjorde ju varken från eller till.
In kommer The Juan Maclean och räddar dagen. Tuff och bögig elektronisk disco som knappt går att dansa till.
Vad mer begär du människa?

The Juan Maclean - Shining Skinned Friend

hazy ways.

Sådär i förbifarten bara.

Alex Dolby - Hazy Way (Kiki & Silversurfer Remix)

the spawn of evil.

Att Destiny's Child är satans anhängare utsända för att sprida ondo och hamburgare visste vi ju redan, men iochmed deras nya singel (och förhoppningsvis sista?) "Cater 2 U" har de lyckats waila fram ett nytt all-time-low.
Beyonce småstartar i första versen med rader som:

"What You Want To Eat Boo? (Yeah)
Let Me Feed You
Let Me Run Your Bathwater
Whatever You Desire, I'll Aspire"

Och det är väl okej liksom, hon vill mata sin älskling och bada honom. Fine.
Sen kommer refrängen och det börjar sakta men säkert gå utför:

"You're All That I Want In A Man;
I Put My Life In Your Hands"

Okej livet är lagt i hans händer, vad skönt då kan hon äntligen slappna av och vara det viljelösa mähä hon alltid längtat efter.
Vad hände med Independent Woman undrar jag?
Ovanstående rader är dock ingenting emot vad Kelly har att erbjuda sin man i andra versen:

"I Promise You (Promise You)
I'll Keep Myself Up (Oh)
Remain The Same Chick (Yeah)
You Fell In Love With (Yeah)
I'll Keep It Tight, I'll Keep My Figure Right
I'll Keep My Hair Fixed,
Keep Rocking The Hottest Outfits
When You Come Home Late Tap Me On My Shoulder, I'll Roll Over
Baby I Heard You, I'm Here To Serve You
(I'm Lovin It, I'm Lovin It)
If It's Love You Need, To Give It Is My Joy
All I Want To Do, Is Cater To You Boy"

Notera förresten hur snyggt Kelly lyckas klämma in en liten Mc'Donalds-referens.
Sist men inte minst kommer den tredje extremt kristna bruden in med en undandskuffad brygga och den enda hon ligger med på reguljär basis är ju Gud så hon avslutar det hela hyfsat lamt:

"I Love The Way You Are (You Are)
Fulfill Your Every Desire (Desire)
Your Wish Is My Command (Command)
I Want To Cater To My Man"

Summan utav kardemumman är att det känns rätt talande att Destiny's Child lyckas byta ut den sista procenten trovärdighet de besatt iochmed deras tidigare livmodersfeministiska texter mot en ogenerad hyllning till mannen och hans förträfflighet.
Men till sist så har väl allt flitigt användade utav L'Oreal-hårfärg tagit ut sin rätt och sakta men säkert börjat leta sig in i hjärnan och förvandlingen till en Stepford-hustru har påbörjats.
I'm lovin' it.

dagen efter-musik.

Vad passar bättre dagen efter än lite emotechno.
Michael Mayer har tillsatt lite mer knorr till Nathan Fake's Coheed och gett den precis den push framåt den saknade i originalet.
Och vem kan motstå Nathan's ynkliga röst som skanderar "You talk all night and you talk all day but you don't know what will come your way".

Nathan Fake - Coheed (Michael Mayer Remix)


Senare ikväll skär jag ut stenciler och lyssnar på Armand Van Helden's nya gothhousedänga Jenny.